smolk i glädjebägaren
det är jul - jul här hos mig också....
men
jag orkar liksom inte delta helhjärtat i glammet och skrattet
skratten blir till en stel grimas i mitt ansikte, jag måste gå undan, för att inte "störa" glädjen
Min son fattas.....
Jag saknar honom så fruktansvärt
Även om man alltid tänker på det, är det värst vid sådana här speciella tillfällen när man "ska" ha trevligt. Jag har också genomgått en stor och svår sorg, och kanske att jag orkar skriva om det någon gång. Det hände för 20 år sedan.
Kram!
Det går hyfsat långa tider... Sedan smäller bara saknaden till så fruktansvärt. Särskilt vid hötiderna.. speciellt julen.
Kryp undan du, gå för dig själv, prata med sonen, han hör..
Jag saknar också, intensivt. Men kanske inte lika svårt som du.. Men jag saknar.
Fortsatt God Jul önskar jag dig käraste Lena
Kram från SolSkuggan
Åh vad jag önskar att jag kunde trösta...
I Din sorg finns ingen tröst att ge som svartvitan säger. Jag förstår att det värker o sliter inombords av saknad efter Din son. Det är väl så att det är nu minnena kommer fram o blir tydliga, vad han skulle ha gjort, vad han skulle ha tyckt om för mat osv. Hoppas bara att Du kan få känna lite glädje också under helgen och glömma lite ibland. Jag önskar Dig allt gott och ta hand om Dig väl för det behöver Du nu!
Din sorg kan du bara bära själv.Hur tröstar man? Jag kan stå bredvid dig med min egen sorg och förstå hur du känner. Så är det! Jag känner med dig.
Jag vet hur du känner det, och jag känner så med dig! Denna jul är den "första" utan min man, förra julen var allt så färskt och jag gick mest omkring som i ett förlamat chocktillstånd. I år känns saknaden tyngre, men det går ändå att ta sig framåt. Det finns trots allt ljus i mörkret. Kram
Jag kom ju så isande nära detta som det går att komma utan att det värsta skedde när trafikolyckan slog till i vår familj. Mina tankar har gått till dig under denna helg. Önskar dig fortsatt kraft.
Jag kan förstå din saknad och tomhet. En människa som fattas. Klart du ska gå undan och sörja, kanske prata en stund med honom. Det är just vid dessa högtider saknaden kan bli så stor. Varm kram till dig från Frösön!
Jo, jag tror att det just är att man "ska" vara glad som är tyngst..
På något märkligt vis så blir man mer och mer tunnhudad? Är det åldern eller är det tiden? Från början är man skyddad av kroppens naturliga skydd. Kroppen släpper bara på det som man klarar...
Som tur är så är han HÄR hela tiden. :-)
Det är tröst i alla snälla ord, att bli hörd ....
den stackars familjen orkar (säkert) inte höra på, de har ju dessutom sin egen sorg....
Precis, exakt....
Alla förbannade julklappar/presenter jag inte får köpa - det ville han ha, det skulle han tyckt om.... hähäja - han behöver inget mera...
Å den maten och det skulle jag kunnat laga på Mathias-vis ..... nähä - han behöver ingen mat mera....
SÅ är det, du slog huvet på spiken ...
Även om ingen kan bära sorgen, så blir den lättare av era snälla tankar...
TACK tack...
Vet du att jag har tänkt så mycket på dig nu i juletid. Vad är min sorg jämfört med DIN....
Det som verkligen berörde mig när jag städade ur sonens lägenhet var just tankarna på OM det varit en make/sambo ... jag vet - det finns inga graderingar i sorg och saknad, men - i min värld måste det vara ännu värre....
fast - det spelar ingen roll kanske - det är åt helvete i vilket fall som helst!
Bara att hålla ut, det MÅSTE ju bli bättre.....
Det märkliga är att "en del har tid kvar" andra inte....
Eftersom man får den "andra chansen" så är det nog någon mening - bla a mening att man skall ta vara på tiden man har tillsammans.
Jag/vi, sonen och jag tog vara på alla dagar, alla stunder - hade aldrig något ouppklarat - jag väntade på katastrofen.
Berättelsen om detta kommer endera dagen!
Tag hand om varandra blir mitt budskap!
Jag vet inte om sambo och hans dotter märkt av min sorgsenhet, man vill liksom inte dämpa deras glädje. För även om de fanns i mitt liv när detta hände så tror jag inte att det blir samma känsla, han var ändå inte "deras" ..... ja jag vet inte.
Nu är julen över, dotter och barnbarn satta på flyget mot stockholm - nu är det bara sambon, katten och jag ....