Födelsedagspaket - i förväg.....
I fredagsmorse äntrade jag långfärdsbussen söderut, mot dotter1 och lilla barnbarnet, barnbarnet som inte är så litet längre. Barnbarnet fyller tre år om några dagar.
När jag nu äntlingen fick träffa henne, efter så många månader, så känner jag att jag missar ALLT.
Men vad ska man göra, detta året har jag fått välja (NEJ, detta året har jag INTE fått välja) mellan att göra mina resor till gamla hemmet och ordna för pappan. Eller resa till barnbarnet.
Pappans väl-och-ve har stått överst på listan.
Barnbarnet och mina önskningar om att resa dit har fått stå tillbaka.
Det är svårt att vara både och - både barn och mamma och momma. VEM skall ha uppmärksamheten när man måste välja?
Pappan ? Hmmm, ja han är ju helt utlämnad i sin begynnande förvirring - man vet inte hur länge han finns (eller minns oss) Pappan som bara har 1 barn, mig.
Barnbarnet ? Ja, hon växer ju så förtvivlat fort, och momma bor 60 mil bort. Jag missar allt, men barnbarnet har ju ändå de andra, farmor, farfar, morfar inom träffa-ofta-avstånd - så henne går det ingen nöd på, bara nöd på momman ...... ;-(
Barnen - de kvarvarande barnen - jag borde väl veta att man skall ta vara på sina barnrelationer - men - de har ju trots allt sitt vuxenliv nu, sina familjer, mamman ska kanske släppa taget lite... Man kan ha god kontakt på distans numera, tur de´.... Men - åhhh så underbart att träffa dem - jag vill ha dem närmare !!!
I vilket fall som helst så har jag umgåtts med min familj i dagarna tre ! Dotter2 anländer på lördag, vi är en god och glad familj i flera dagar!
Nästan som förr - förutom att vi hade en treårig tjej som höll oss varma ...
Så på måndag är det dags att ta farväl för denna gång, sätta sig på bussen och resa hem....
Nu är jag hemma, sitter i sängen och myser och skriver och minns - ska vara hemma idag och vila min arma kropp!
...suga på den goda träffat-mina-barn-och barnbarn-karamellen hela dagen.....
/L
PS. När jag kom hem så hade det kommit brev - jag har papper på att jag kommit in på utbildningen! Jag är ju en skeptisk person, vill gärna ha allt på pränt!
YESS - jag är på G....
Visst är barnbarnen en guldkant på livet. De får en att uppleva och återuppleva.
Jag förstår att du känner dig sliten. Har varit i samma situation. Fast jag hade den fördelen att vi alla bodde inom några mils radie. Då är det lättare att hinna med flera.
Ja detta med gamla föräldrar börjar nu se "vidden" av. Det tar mycket tid och kraft, som man egentligen kanske vill lägga på något annat. Men det är ett svårt val. Detta dåliga samvete som gnager. Och ett stort GRATTIS till den blivande studenten. Så roligt!!
Jo nog är dom det nog, fast på distans....
Det är hårt att måste välja. Å när båda valen ligger 60 mil bort, men ändå 20 mil mellan "dem" så då blir det antingen-eller...
Det tar kraft, även när man inte är där. Jag har just försökt lära mig att inte låta "den" kraften rinna ur. Att tygla tanken, gnaget.
Jo NU har jag kommit upp ur svackan och tycker det ska bli så kul..... räknar dagarna här på jobbet, 4 dagar kvar - håller på och monterar ner, avslutar och överlämnar.... Det var mer att överlämna än jag trodde! Lilla obetydliga jag, gör mer än jag första trodde.... ;-)
Tänkte bara tala om att jag gör en ändring på länklistan. Jag skriver nu Lena i stället för MammaLena.
Ha det gott!
Grattis till studieintagningen. När startar du med dem?
Jag känner med Dig i Din vånda. Det är svårt att ha de närstående längt bort. Extra jobbigt för Dig som råkar ha både barn o förälder på så långt avstånd och dessutom långt isär.
Jag har precis skickat julpaketen till barn o barnbarn som jag inte kan fira jul med. Det är med sorg i hjärtat över att vi inte kan ses. Skulle så gärna vilja ha den där kontinuerliga kontakten med barnbarnen, att följa med i deras utveckling. Det blir inte det samma att dyka upp några intensiva dagar känns det som. Det blir aldrig till vardags.
Men nu när de blir större kan vi ringa varandra och även ses med web kameran. Det senare kan jag rekommendera.
Grattis det är så roligt att läsa på äldre dar nästan beroendeframkallande.
Ja barnbarn är livets guldkant allt det ljuvliga men utan ansvar
Som du ser så tränar jag på nya "profilen" .... ;-)
Tack. Det är anmälan den 8/1 med start enligt schema den 10e....
HURRA!
Ja, javisst, precis .... jag håller med på alla fronter! Å just att ALLA är minst 60 mil bort, barn barnabarn pappa, (sonens grav!) långtlångtlångt till allt!
Men - man får ta det, sambon har ju jobb med chans på persion vid 60 - det var ett tungt vägande skäl att dra från Ö-sund när nedläggningen (och arbetslösheten) hotade.
Alltså - det kan bara bli bättre, å snart är dom så stora våra barnbarn att dom kan komma till momma och farfar/morfar själva!
Jag "provläste" ett ämne för 6 år sedan - och det var så kul.
Nu får jag roa mig hela tiden!
Räknar dagar nu - 2 dagar kvar på jobbet (3 med idag!)